Hej hej!

Finner sällan något vettigt att skriva om och när jag väl gör det så glöms det bara bort helt enkelt. Har varit sjuk hela veckan och legat i soffan mesta delen av dagarna men nu börjar det bli lite bättre iaf.

Satt och kollade runt lite och insåg att det nu gått över 2 månader sedan vi tog bort Sara. Tiden går otroligt fort och det gör fortfarande lika ont att bara ens tänka att hon inte finns här med oss. Tänkte Skriva ett inlägg om varför vi lät Sara somna in då det är många som undrat det tidigare, då har jag inte haft lust att prata om det och bara sagt att hon var sjuk. Så nu ska ni få förklaringen på det hela.

När hösten närmade sig och det blev kyligare tidigt på morgonen så ser jag att Sara haltar efter att ha legat still. Det började med någon timmes sovande och gick i fort tempo att hon även haltade efter bara 5min "vila". Hon haltade på vänster bakben. Jag var där och böjde och klämde men kunde inte se eller känna att något skulle vara fel och hon sa heller aldrig ifrån. En tidig morgon när det var fuktigt i gräset så började hon halta rejält men så fort vi kom ut på bar mark så gick hon precis som vanligt. Detta slutade med att ju längre tid det gick så fick jag tvinga henne att gå på gräset för att hon skulle kunna göra sina behov. Jag ringde veterinär och berättade hur allt låg till och utan att tveka så sa vet att hon har artros. Vi funderade om vi skulle ta bort henne eller behandla. Tankarna var många och vi fick tillslut tid hos en specialist läkare för just artros som bara var här i Sundsvall för några dagar.

Jag mötte honom på parkeringen och vi hälsade och han ber mig att gå fram och tillbaka med Sara. Jag hinner nog knappt ta 3 steg och han säger att något inte står rätt till med höger bak ben. Jag säger till honom att det låter konstigt då hon haltar på vänster. Vi beslutar oss för att göra en röntgen på henne på engång. Det visar sig att hela höger benet är fullt med artros. Det här har hon haft i flera år säger han. Sara har alltså haft detta problem innan hon kom till Sverige. Anledningen till att hon haltade på vänster som var friskt var förmodligen för att hon har haft så ont i sitt artros ben att hon har lagt över tyngd på det vänstra vilket tillsut inte orkat bära en sådan tyngd och på sätt försvagats det också. Vi beslutade oss för att testa ge henne medicin som i sin tur bröt ner henne totalt. varenda muskel på hennes krop bara försvann och hon vart bara magrare för varje dag som gick. Vi gav henne extra mat, korv, fetter, ja allt! Men det funkade inte. Hennes humör ändrades också, hon vart mer på sin vakt och skällde och morrade när andra hundar kom förbi. Till och med hundar hon kände morra hon åt. Mindre ont verkade hon heller inte få. I och med att se detta varje dag så beslutade vi oss för att låta henne somna in.

Detta var det värsta jag har gjort i hela mitt liv och jag vill aldrig mer göra om det. Även om jag vet att jag kommer få göra det igen. Sara var med mig hela dagen, efter att Stoffe åkt på jobbet så kröp hon upp och låg i sängen med mig hela morgonen. Vi gick upp och gjorde det vanliga och sa sedan hejdå till M och T. Sara länade aldrig min sida den dagen. Kanske för att jag var ledsen eller för att hon förstod. Förmodligen både och. Hon titta på mig som om att hon viste, samtidigt som hon ville säga att det blir bäst så här. Hon hade gjort sitt och var redo. Klockan började närma sig och Stoffe kom hem. Vi började gå mot veterinären och Sara gick och tugga på en muffins och busade lite. Inte ens när vi kom in dit så verkade hon orolig. Vi fick gå in i ett rum där Sara fick en lugnande spruta och därefter sprutan som lät henne somna in. Sara låg i mitt knä hela tiden och allt gick så fort. Jag ville inte lämna henne där, men ju mer tiden gick ju mer kall blev hon och det var hemskt att känna, jag ville inte minnas henne så. Vi reste oss upp för att gå. Det kändes som om att något ville hålla en kvar men samtidigt att det var dags att gå. Jag tror vi gick alldeles i rätt tid för jag tänker inte på Sara som en kall kropp som vi lämnat kvar. Jag tänker på den fina, varma, snälla och otroligt älskade hund vi fick dela vårat liv med. Även om det inte varade för alltid.

Jag är glad att vi fattade det här beslutet och att jag såg att något var fel. Men jag ångrar det samtidigt då jag älskade Sara så fruktansvärt mycket. Men det här var det bästa för henne. Hon kommer alltid leva innom mig och igenom minnen. Vi ses i ett annat liv<3

 

Vicky

25 november 2011 13:50

Jag vet inte vad jag ska säga.. Förstår dina känslor, för känner precis likadant för mina.. Men förstår inte hur det känns och få lämna dom.. Tänker på er och beklagar verkligen. Men den tiden hon fick med er var det bästa i hela hennes liv och gick bort lycklig och hel.. <3 massa pussar och kramar..

http://vicky87.blogg.se

Sandra Håkansson

25 november 2011 14:15

Tack :) Det va snällt skrivet! Puss och Kram!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tänkte tipsa er om något väldigt gott och nyttigt. Hemmagjord yoghurt! Att jag inte kommit på detta förut! Inte för att jag lär va den första men endå ;)  Så enkelt och så gott! det enda ni behöver är Turkisk yoghurt (eller liknande) och bär som ni s...

Hej hej! Tänkte bara visa er vad jag fick i påskägg för er som varit nyfiken! Jag är ju så fruktansvärt seg på att skriva och knäppa kort här så nu är det väll dax. Av Stoffsan fick jag alla badkläder jag la ut här för ett tag sedan. Bilderna är bä...

Ni har väll inte glömt att rösta idag IGEN!?!?!? Ni MÅSTE rösta VARJE dag! http://kampanj.mcdonalds.se/myburger2013/burger/view/7bc26aba703fc18201308cc72554b03b5dbf1805     ...

RÖSTA PÅ MIN BURGARE VÄNNER OCH OVÄNNER!!!!! :D http://kampanj.mcdonalds.se/myburger2013/burger/view/7bc26aba703fc18201308cc72554b03b5dbf1805   ...

Hej hej! Har inte skrivit något för det har helt enkelt inte hänt nå som vanligt ;) Måndagen vare ben på schemat och fy fan vilken pissig dag. Kände mig ofokuserad och inge peppad alls. Ont hade jag som fan i benpress, böj och utfall så då vart j...