Eftersom det har blivit ett sånt jävla liv pga det jag har skrivit om en viss person och att folk undrar vem jag syftar på så kan jag meddela att jag inte tänker nämna något namn! Det inlägget skrevs för att den personen skulle läsa det jag tyckte och tänkte med tanke på att den inte kunde prata med mig på något annat vis tydligen!

Thats it!

Ja det kan man ju undra! Tycker jag gräver ner mig i mer och mer skit och att man blir sviken av dom som står en nära hela tiden. Är det så det ska vara!? Den här helgen har tankarna om allt och alla snurrat 1000 varv i minuten tror jag! Vill bara skrika rakt ut. Känner att tårarna har varit påväg hela dagen och jag kan inte göra något åt det. Mår bara illa utav all skit! Sen att det i stort sätt går ut över den som står mig närmst och som jag verkligen älskar över allt annat är absolut inte alls meningen men endå så blir det så. Och jag kan inte styra det även om jag vill det. Ja vad säger man. Kan man "gå in i väggen" av sånt här så är det inte långt ifrån! Varför blir det så här!? Finns det någon som har ett vettigt jävla svar på det!?

GodNatt!